emmapetson

Just nu går jag igenom en upprorsfas, där jag vill så mycket - men inte vågar.
Kan det vara därför det har gått så halvbra med jobbsökandet, kanske?
Karl rycker snart in i lumpen. Och jag fattar inte hur jag ska överleva utan honom här hemma.
 Samtidigt funderar jag själv på hur/vad jag ska ägna mig åt i framtiden.
Jag håller för tillfället på att jobba på svenska klasskort, som många av er kanske redan vet...

Det jobbet är dock snart slut. Dvs. Snart är jag arbetslös.

Fast, nu är det på det viset att jag har inte tänkt bekanta mig med "arbetslös", så jag tänker söka jobb så in i det!!
Har hittat några lediga platser lite här och var, Men samtidigt så, kräsen som man är, tar man ju inte vad som helst.
Det kanske låter divigt. Men jag tror på den filosofin.
Tar man på sig vad som helst, så kommer man ingen vart här i livet.

Nää.. jag tänker fortsätta söka efter min Karriär-stjärna. För jag vet att den är där ute någonstans.
Jag bara vet det!!

Och until then, så kommer jag både vara kräsen och ha-galen!


En liten bild på den lilla kräsna jag är...
Man ska inte nöja sig med det minsta!

Dagens blogginsats kommer jag att avsluta med ett litet citat, som en viss Lasse en gång sa;
#Sikta mot stjärnorna...#

//EmmaP