Fullspäckad vecka.

I Onsdags anlände Karl på Klippans centralstation. Självfallet var jag där och plockade upp honom.
Så nu, 4 underbara dagar senare, sitter jag ensam i mitt rum igen.

Det är rätt skönt att vara ensam, faktiskt.
Men på något sätt, så har jag alltid tyckt om att vara ensam tillsammans med någon.

När jag inte har ägnat mig åt att mysa med min pojkvän, så har jag fällt tårar över att ha tagit farväl av ett par av mina bästa vänner - Karin och Kjell.
- Så nu dröjer det ca. 2 år tills man får se dem igen.
Jag önskar dem verkligen ett enormt lycka till på sin resa!

Så nu fortsätter livet i sin vanliga takt igen. - När Karl åkte tillbaka till Stoclholm igårkväll, tog han tydligen solskenet med sig också.

Så nu är det regn över Bjäre igen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback