emmapetson

Okej. jag till inte påstå att allergi och att försova sig så att man missar bussen är olycka på något sätt.
Däremot innebörderna;
Det vill säga att jag, för det första: tack vare allergin, ser allänt sleden ut och att min hals (inte minst mina stämband) får sota för det.
För det andra: Att missa bussen en sådan här dag. Eller att missa bussen över huvudtaget kan hända alla. Vem som helst.
Jag brukar inte hetsa upp mig över sådana, enligt mig, smågrejer.  Dock just idag var och är det ingen "smågrej".
Idag får vi tillbaka våra nationella prov i Matte.C. Matten börjar kl.09.35. vilket är om ca. 50 minuter.
Men min buss går inte för än 09.24, vilket är först om 40 minuter.
En bussresa tar, i genomsnitt, runt 30 minuter.
Det vill säga att jag kommer, åtminstonde, komma 20 minuter för sent till lektionen.

Då kommer vi till nästa grej...

Att störa på en matte- lektion är inte bara en skam på Ängelholms gymnasium. Det är otroligt störigt för eleverna. Det är otroligt pinsamt för mig.  Det är otroligt dumt att jag missade bussen!

Men men, what to do? - Ingenting.  Antagligen fanns det någon mening med det här.  Det är sånt som händer.
Livet går vidare - Life goes on.  That's it och punkt slut! Das Ende! Slut! Stop! Halt!

Efter skolan ska jag jobba. Det ser jag fram emot. Riktigt mycket, faktiskt.
Har varit lite smått orolig över hur det skullat bli med jobb och så, nu när jag och Jonatan inte klassas som en individ, längre.
Jag är en tänkare, som ni kanske märker.  Jag grubblar över allting, i princip. "Kan jag nu göra såhär..?"  "Me vad händer om jag gör så istället....?"  "Går det verkligen inte på något annat sätt?..."

Vissa bir helt spyfärdiga när de hör på mig, ibland. Men de flesta visar faktiskt en otrolig förståelse. 
Tänkt, jag vet ju inget annat.  Det här är ju helt nya grejer för mig.

Nu har jag fördrivit tillräckligt mycket tid.
Ser att jag har suttit här nu i ca. 10 minuter.
Det innebär att min buss går om en halvtimme istället.
So I better get going.

Ha en underbar dag nu, allesammans!
Gör det bästa av situationen - man kan bara göra sitt bästa. Sätt inte så höga krav på er själva. För det kommer bryta ner er till grunden. Tro er, jag vet - Jag tar ju snart studenten för tusan!!

Ta hand om er!

Varma kramar.
//Emma